Antiklimax

Återträffen med Tour livsnjutning 2007 kändes mest som ett stort antiklimax.

SJUKT laddad kände jag att nu kommer världen att sättas i gungning när tour livsnjutning är samlade igen..

Det här kan BARA bli bra kändes det som innan och sen när vi väl var där så var hälften bakis som små ägg och skulle upp och jobba dan efter. Alltså kunde vi inte gå ut eftersom det var ju meningen att vi alla skulle träffas och ha kul tillsammans. Att det var lite småmärkligt mellan de två andra kanske inte hjälpte heller men det kan jag liksom ta. Livet är verkligen inte rättvist ibland och då blir det så, lite småmärkligt.

Sen kanske det är jag som är en gnällkärring men jag anser att om man ska ha en återträff så ska det vara de som var med innan som ska vara med när man har återträffen. Inte nya människor som man inte känner i form av diverse kompisar och flickvänner. SHIT vad jag låter som om jag hatar att träffa nya människor, det gör jag verkligen inte men jag hade sett fram emot det här så himla mycket och så blev det inte alls som jag tänkt mig. Men det är väl så att så fort man ser fram emot nåt så blir det bara bajs av det.

Ovanligt tråkig

Jag har funderat på om jag är ovanligt tråkig för tillfället..? Jag har ju kommit över min rolighetsångest när det gäller blogginlägg men nu känns det som att de flesta inlägg jag skriver är kanske inte tråkiga men som att jag lika gärna kunde låta bli.. Jag antar att det jag försöker säga är att jag inte känner mig rolig överlag och att det påverkar mina blogginlägg.  Det var länge sen det hände nåt som var hysteriskt roligt att berätta om, som exempelvis Kokos, naken, jagande nattfjäril runt i hela rummet.

Sen har jag väl egentligen inte varit riktigt upprörd på nåt heller som jag var i våras. Att jag var så lättirriterad då berodde väl dock på min arbetssituation och det irritationsmomentet har jag ju inte längre.

 

Jaja.. nu har jag just skrivit ett till blogginlägg som inte är särskilt roligt. nu ska jag stänga av datorn här på jobbet och gå hem och tvätta och kanske röra på mig lite till.. What an exciting life I have!

Lösenordsskyddad: Kokos och tatueringen Del 1

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Dagens I-landsproblem

Vad ska jag klä ut mig till på min mammas halloweenfest och vad ska jag klä ut mig till dagen efter på One eyed giant på Allhuset? Jag har ingen lust att vara blåsfiskmonster igen och det vore trevligt att få vara lite kvinnlig iallafall nån av dagarna men då tog liksom alla idéer slut. HJÄLP!!!

Idéer mottages tacksamt.

Bajs på datorn

Det verkar som att jag fått nåt virus i datorn. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det. Jag gjorde väl ungefär som förra gången antar jag. Var sjukt ouppmärksam på vad jag höll på med och lyckades trycka ja på nån popup-ruta. Nu har jag dock sökt genom datorn med mitt eget virusprogram, ett extraprogram till mitt eget virusprogram samt en onlinescanning och det verkar inte finns nåt. egentligen. ska dock göra en till sån online scanning om nån dag för att se om det dykt upp nåt nytt. den hittade nämligen lite som den tyckte var spyware men som vad jag kunde se mest såg ut som cookies.

Roligaste förslaget för att kolla om jag hade virus på datorn kom dock från CJ som föreslog en rektaltermometer i cd-läsaren.

Om bakisångest

Det är lite intressant det där med bakisångest. Själv får jag det nämligen inte när jag är bakis utan gärna en dag eller två senare. Fast då kanske det inte borde heta bakisångest. Då kanske det bara har blivit ångest. Jaja.. jag drabbades av nån form av ångest igår iallafall som berodde på minnesluckor som vanligt. Igårkväll byttes den dock effektivt ut mot ångesten över att jag troligtvis har lyckats få virus på datorn så den var ju inte så långvarig. Den brukar sällan vara det. Jag har väl blivit så pass gammal att jag inser att det ändå inte finns nånting man kan göra åt det i efterhand förutom möjligtvis låta bli att dricka så mycket nästa gång. Fast så gammal har jag inte blivit så att jag lärt mig den läxan än. Eller rättare sagt. Jag vet att jag inte borde men skiter i det.

Rädslan för förändring

Pommes skrev nyss ett inlägg på sin blogg http://matildaberggrens.blogg.se/2008/october/56.html#comment om Rädslan för förändring och ångesten över att känna att tiden bara rinner förbi och att man inte gör nåt av sitt liv. Jag tror att den där känslan av att alla andra reser, har ”roliga” jobb, fantastiska förhållanden, perfekta liv osv. är nåt som finns i ens eget huvud. I verkligheten tycker de precis samma sak om en själv. Jag har som exempel en kompis som tycker att hon är tråkig och ointressant. Men det är ju bara hennes egen syn på sig själv. Alla andra tycker att hon är fantastisk, rolig och intressant. Även jag tyckte länge att mitt liv var ointressant. Men sen insåg jag, när jag pratade med en släkting som jag inte träffat på ett tag, att det hade ju faktiskt hänt ganska mycket i mitt liv sen vi sist sågs. Och även de gånger det inte gjort det så är livet inte så fruktansvärt. Det finns hur många personer som helst som har tråkigare liv än jag.
När jag gick i nian sålde vi lägenheten som jag växt upp i. Jag hade aldrig bott någon annanstans. Hela min uppväxt hade utspelat sig i den lägenheten. Jag var helt knäckt. Det var overkligt traumatiskt. Det var som om man kapade bort en del av mig, av min identitet. Samma sak var det när mamma och moster delade på tomten ute på landet och stora huset helt plötsligt inte var vårt. Det var ju min mammas beslut men det var ändå som att en del av mig försvann.

Min styvmor har nu pratat om att köpa annat boende och även om jag förstår henne (150 kvm i 2 plan med jättebacken Agaton som bilen inte kommer uppför under vintern är inte speciellt praktiskt om man är ensamstående) så är jag livrädd för att hon ska sälja Pappas hus. Fast jag har ändå blivit bättre på att intala mig själv att det inte är hela världen. Jag har nog blivit tryggare i mig själv de senaste åren vilket fått mig att kunna släppa lite på mitt krav å en ”trygg” omgivning..

Oj. Det där blev så flummigt så att jag knappt fattar vad jag skrivit själv.

Hur som helst så tycker jag inte alls det är konstigt att man trivs bäst hemma och varför alla ska ut och resa har jag heller inte förstått. Nu har iofs min egen inställning till resande ändrats sen jag var 20 men vill man inte resa så behöver man inte. Varför resa för att alla andra gör det? Finns liksom ingen anledning.

För övrigt är nog Pommes en av de modigaste människor jag känner.

Lösenordsskyddad: Helgens frågetecken i backspegeln + lite annat jox

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenordsskyddad: Helgens frågetecken

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenordsskyddad: Deppig..

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Tidigare äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.