Partytanten – Lite smartare, lite snyggare, lite bättre..

Rädslan för förändring

14 Okt 2008 Kommentera

av partytanten i Ångest, Övrigt junk, Behov, Lägenheten, Tankar, Vänner Etiketter:Ångest, Övrigt junk, Behov, Boende, Lägenheten, Tankar, Vänner

Pommes skrev nyss ett inlägg på sin blogg http://matildaberggrens.blogg.se/2008/october/56.html#comment om Rädslan för förändring och ångesten över att känna att tiden bara rinner förbi och att man inte gör nåt av sitt liv. Jag tror att den där känslan av att alla andra reser, har ”roliga” jobb, fantastiska förhållanden, perfekta liv osv. är nåt som finns i ens eget huvud. I verkligheten tycker de precis samma sak om en själv. Jag har som exempel en kompis som tycker att hon är tråkig och ointressant. Men det är ju bara hennes egen syn på sig själv. Alla andra tycker att hon är fantastisk, rolig och intressant. Även jag tyckte länge att mitt liv var ointressant. Men sen insåg jag, när jag pratade med en släkting som jag inte träffat på ett tag, att det hade ju faktiskt hänt ganska mycket i mitt liv sen vi sist sågs. Och även de gånger det inte gjort det så är livet inte så fruktansvärt. Det finns hur många personer som helst som har tråkigare liv än jag.
När jag gick i nian sålde vi lägenheten som jag växt upp i. Jag hade aldrig bott någon annanstans. Hela min uppväxt hade utspelat sig i den lägenheten. Jag var helt knäckt. Det var overkligt traumatiskt. Det var som om man kapade bort en del av mig, av min identitet. Samma sak var det när mamma och moster delade på tomten ute på landet och stora huset helt plötsligt inte var vårt. Det var ju min mammas beslut men det var ändå som att en del av mig försvann.

Min styvmor har nu pratat om att köpa annat boende och även om jag förstår henne (150 kvm i 2 plan med jättebacken Agaton som bilen inte kommer uppför under vintern är inte speciellt praktiskt om man är ensamstående) så är jag livrädd för att hon ska sälja Pappas hus. Fast jag har ändå blivit bättre på att intala mig själv att det inte är hela världen. Jag har nog blivit tryggare i mig själv de senaste åren vilket fått mig att kunna släppa lite på mitt krav å en ”trygg” omgivning..

Oj. Det där blev så flummigt så att jag knappt fattar vad jag skrivit själv.

Hur som helst så tycker jag inte alls det är konstigt att man trivs bäst hemma och varför alla ska ut och resa har jag heller inte förstått. Nu har iofs min egen inställning till resande ändrats sen jag var 20 men vill man inte resa så behöver man inte. Varför resa för att alla andra gör det? Finns liksom ingen anledning.

För övrigt är nog Pommes en av de modigaste människor jag känner.