Återträffen med Tour livsnjutning 2007 kändes mest som ett stort antiklimax.
SJUKT laddad kände jag att nu kommer världen att sättas i gungning när tour livsnjutning är samlade igen..
Det här kan BARA bli bra kändes det som innan och sen när vi väl var där så var hälften bakis som små ägg och skulle upp och jobba dan efter. Alltså kunde vi inte gå ut eftersom det var ju meningen att vi alla skulle träffas och ha kul tillsammans. Att det var lite småmärkligt mellan de två andra kanske inte hjälpte heller men det kan jag liksom ta. Livet är verkligen inte rättvist ibland och då blir det så, lite småmärkligt.
Sen kanske det är jag som är en gnällkärring men jag anser att om man ska ha en återträff så ska det vara de som var med innan som ska vara med när man har återträffen. Inte nya människor som man inte känner i form av diverse kompisar och flickvänner. SHIT vad jag låter som om jag hatar att träffa nya människor, det gör jag verkligen inte men jag hade sett fram emot det här så himla mycket och så blev det inte alls som jag tänkt mig. Men det är väl så att så fort man ser fram emot nåt så blir det bara bajs av det.
