Kokos om en av intelligensens nackdelar
18 Okt 2010 2 kommentarer
i Tankar
Det är tröttsamt att försöka driva med en person vars hiss inte går riktigt lika högt upp i byggnaden som min egen. Följande ”konversation” utspelar sig på en kompis facebookstatus. Vi kallar killen som är med och deltar för död hamster.
Pappa November 3==o
Kokos ”Ska man tolka det där som att du är en älg?”
Död hamster ”En älgpenis!”
Kokos ”En penis med horn.. Du bör nog gå till farbror doktorn och söka för det.”
Död hamster ”nej för fan! smitta så många brudar du kan!”
Död hamster ”flest smittningar vinner! 
”
Kokos ”Ja personligen så menade jag ju att det var du som borde söka som ser penisar med horn..”
Död hamster ”Kokos, det finns ingen sjukdom där penisen får horn!”
Hur svarar man på det? ”Neheeeee Det menar du inte? Det hade jag ingen aning om.. jag trodde att det hände varje dag att penisar grodde horn och såg ut som älgar.” Det går ju inte att driva med någon om de inte fattar det så vad är poängen. Herregud vad jag kan bli trött på semikorkade människor ibland.
Kokos om döden
17 Okt 2010 4 kommentarer
i Övrigt junk, Tankar, Vänner
En gammal högstadiekompis pappa dog i helgen. Jag vet aldrig hur jag ska bete mig mot andra människor när någon dör. Varken som den som sörjer eller den som beklagar sorgen.
Jag kommer ihåg att jag när pappa dog skulle ringa mina kompisar och berätta det och liksom inte visste vad jag skulle säga. Hela min värld hade ju ändrats på en sekund men deras hade fortsatt som vanligt. Jag har för mig att jag bara sa att min pappa hade dött. Minns inte riktigt den delen. Jag vet att jag inte förväntade mig nåt särskilt ifrån dem men tyckte att de behövde veta att min värld förändrats.
När andra människor berättar för mig att nån i deras närhet dött så vet jag aldrig vad jag ska säga. ”jag beklagar sorgen” känns så otillräckligt. Att jag beklagar sorgen kommer ju inte att ge dem tillbaka det de förlorat och är det inte ganska självklart att jag beklagar sorgen?
Jag saknar fortfarande min pappa, inte på samma sätt som precis när han dött men vissa av tankarna jag hade då har jag fortfarande. Allt som händer i mitt liv som han missar. Min student, mitt 3 ½ år långa förhållande med B som var totalkasst, Lilla L (som inte är så liten längre vid snart tolv års ålder), Mina konserter när jag pluggade sång, mitt yrkesbeslut och att jag kom in på skolan, att han aldrig hann komma ut till MG och se platsen som har format stora delar av mitt liv, att han inte kommer att vara där om jag nån gång i framtiden träffar en man jag tycker om, gifter mig och skaffar barn med.
Det är inte bara en person man förlorar. Det är framtiden som man har räknat med den. Ingen räknar med att deras pappa ska dö när de är 17 år. Alla tror att de har minst 20 år till. 20 år som känns som att de spelar roll men smärtan av att förlora någon blir inte mindre bara för att man är äldre. Det gör ont. Fysisk smärta. Det känns som att hjärtat håller på att kramas sönder av en stor järnhand
Jag har tänkt väldigt mycket på min pappa den senaste tiden. För några dagar sen insåg jag att det snart är 10 år sen han dog. Jag kan fortfarande minnas när jag lyfte på luren i vardagsrummet och inte förstod nånting, hur vi kanske en halvtimme senare satt i en taxi på väg mot Norrtälje sjukhus. Jag visste att han var sjuk men jag visste inte att han låg på sjukhus. Han hade legat där sen fredagen men allt hade tydligen verkat bättre, tills de ringde och sa att det nog var bäst att vi kom dit. Vi var en halvtimme för sena. Jag kommer fortfarande ihåg rummet som jag vi satt i. Jag kommer ihåg hur han såg ut när vi var inne och sa hejdå eller vad man nu ska kalla det. Han såg så liten ut. min pappa som alltid varit stor och skyddande såg liten och hjälplös ut med öppen mun.
Jag skrev två brev till honom ett tag senare. De ligger någonstans i en låda på vinden i Solna. Nån dag när livet känns bra kanske jag kommer läsa dem. Han aska är spridd i Stockholms skärgård längs med sex supars väg ut till Rödlöga. Det var det han ville. Han ville inte att någon skulle känna sig tvingad att gå och hälsa på en grav. Om man däremot var på väg ut till Rödlöga så kunde man ju alltid ta en sup. Jag förstår hur han tänkte men ibland kan det kännas jobbigt att inte ha någon specifik plats att gå till och jag har inte varit med någon båt där sen vi spridde hans aska.
Vet egentligen inte varför jag skriver allt det här. Antar att det varit något som jag tänkt på länge men inte fått ur mig ordentligt.
Kokos om att leva i nuet och annat liknande vettigt
20 Apr 2010 Kommentera
i Övrigt junk, Tankar, Utgång, Vänner
För tillfället lever jag inte alls i nuet känns det som. Min hjärna tas upp av tankar på helgen som kommer, sommaren, världsomseglingar, tentor som jag inte börjat plugga till och ett liv 10 år framåt i tiden. Så kan jag ju inte ha det. Nu blir det dags att försöka släppa det och leva här och nu.
I övrigt så blev jag i lördags fullare än jag nånsin varit i den här stan. Lärdomar av det är att man inte ska grogga på förfesten utan hålla sig till öl eller vin. En klasskompis jag knappt pratat med kom fram i korridoren i skolan igår och sa ”Fullast på O’learys!! Fullast på o’learys..Det e fan en bedrift!!” Jag kanske inte känner mig jättestolt men det är bara att glömma och gå vidare. Om 3 veckor när jag är tillbaka i utelivet här nere så kommer det ha varit nån annan som gjort bort sig.
Det känns skönt att åka hem i helgen och det ska bli kul att åka på instruktörshelgen nästa helg. Framförallt ser jag fram emot resan fram och tillbaka med mina pojkar. När livet var som jobbigast för några veckor sen så insåg jag hur många människor som verkligen tycker om mig. Det gäller bara att vårda sina förhållanden. Något som ibland kan vara svårare än det borde vara. Men det är svårt att visa sig sårbar.
Kokos kan inte lova att inte brinna upp
31 Mar 2010 Kommentera
i Övrigt junk, Fest, Nya bekantskaper, Resor, Skolan, Vänner
Pratade en snabbis med MLI idag på nätet och kollade om hon skulle vara i sin stad under den stora tilldragelsen där. Hon förklarade att det skulle hon minsann vara och att hon skulle vara brandchef för hela spektaklet. Jag sa att jag nog skulle dyka upp eftersom jag fått en gratisbiljett. Kommentarerna på det var ”…försök att inte brinna upp” ”ser så dåligt ut på mitt CV”. Jag sa att jag skulle försöka men inte kunde lova nåt.
I helgen fegade jag inte ur och förberedde inför morgondagen. Fast nu har jag avstyrt det hela. kändes inte som att det var läge. Jag misstänker att jag verkar lite lätt störd men det kan jag acceptera. Jag är nog lite lätt störd.
Helgen var för övrigt riktigt bra. Jag tycker om mina pojkar. De är gullungar allihopa och vi hade jättekul i lördags.
Åker hem imorgon. Ser fram emot att komma hem igen och ser fram emot Karladan. Det tråkiga är att Kumquats tycker att det är läge att förflytta sig ner till Karlskrona samtidigt som jag förflyttar mig uppåt. 
Menmen. Vi får väl försöka träffas en annan gång.
Nu ska jag äta sen frukost och sen ska jag bege mig mot skolan för tidvattenslektion och lite plugg efter det tror jag.
Döden tänkte jag mig så
27 Mar 2010 Kommentera
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livet slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
- Bo Setterlind, 1954
Det kan vara en av mina favorittexter som tonsatts. Min personliga favorit är tonsättningen av Hildning Hallnäs. Den här sången ska sjungas av en ung lyrisk sopran på min begravning.
Fråga mig inte varför jag började tänka på det men helt plötsligt kom jag att tänka på sången igen.
Kokos om att vara en vis kvinna
27 Mar 2010 2 kommentarer
i Övrigt junk, Hemlighet, Lägenheten, Tankar, Utgång, Vänner
Idag läste jag en väns blogg om hur hennes liv hade förändrats radikalt på bara ett år. Hur livet gjort henne mer hårdhudad. Jag relaterade till det hon skrev.
I sommar firar jag min 5:e Independence day. Jag kan konstatera att jag inte är samma människa idag som för 5 år sen. Jag är inte samma människa som jag var innan jag träffade B heller. Jag är bättre. Jag är tryggare i mig själv.
Det som står här ovanför skrev jag igår. Idag insåg jag att jag inte alls är särskilt trygg i mig själv. Eller det är kanske en definitionsfråga. Jag är kanske tryggare men jag fick idag en känsla av lågstadiet och livet på fritids i 2:an. Det kändes inge vidare.
Ikväll har jag dock både tvättat, diskat och varit ute relativt nykter. Fick i mig 3 öl sammanlagt under kvällen. Jag har bestämt mig för att jag och Måtta ska bli kompisar så att jag om ett tag kan gå ut och dricka med henom.
Nu ska jag sova och imorgon ska jag städa och sen kommer några av mina favoritkillar hit och leker. Hurra! Delar av Djurparken 603.
Om ett tomt Kalmar och skolan
20 Feb 2010 Kommentera
i Övrigt junk, Fritiden, Hemlighet, Skolan, Tankar, Utgång
I onsdags försvann alla. Vi är ett litet tappert gäng på kanske 4 personer som är kvar i Kalmar. Alla andra har åkt hem. Okej det där kanske var en överdrift. Men av de som jag umgås mest med så har de flesta åkt hem. Och det blev tomt. Och jag var trött efter att ha suttit i skolan till halv 9 och sen gick jag hem och fick stambytet över mig i form av information och möten jag borde gå på men inte kan gå på eftersom jag e fast här och min totala brist på pengar och en massa hormoner och den där tron att jag kommer att dö ensam och oälskad som kommer över en ibland slog till med full kraft och helt plötsligt var jag så nere som jag inte varit på ett år. Och den höll i sig till dan efter. Så fort jag blev ensam efter skolan igen slog den till.
Igår var en bättre dag. igår kom jag på att jag ska söka bostadsbidrag. Igår gick det bra med mekanikuppgifterna.
Idag ska jag ut med de få som är i stan. Vi ska se till så att E:s bror får en äkta kalmarupplevelse och samtidigt försöka att inte tappa bort honom eller E. E ska för att underlätta ha på sig en mössa som vi hittade på en second hand-affär här i stan. Det r en barnmössa i Babyrosa och gul fleece som mitt på huvudet har en grön blomstjälk med en gul blomma på. Den r fantastisk och efter att i sagt ”du vågar aldrig” så var det bestämt att den ska hon ha på sig ikväll. Jag hoppas att hennes 18-åriga bror inte är lättgenerad.
Apropå skolan så har jag den här veckan suttit och pluggat kanske 18 timmar utöver lektionerna och alla de timmarna har varit onsdag,torsdag och fredag. Jag har även gjort ett schema över när jag ska plugga de närmsta två veckorna. Nu är det nämligen bara 2 veckor kvar till tentaveckan och jag känner att jag pluggat alldeles för lite. men det är bara att ta tag i det och göra ett detaljerat schema med mål för varje dag. Det blir måndagens projekt. Att sätta ut mål för varje pluggsession.
Nåväl. Nu ska jag försöka ta tag i disken här hemma.
Lösenordsskyddad: Seriemonogamister
21 Dec 2009 Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
i Tankar, Vänner Etiketter:seriemonogamister
T9
13 Okt 2009 Kommentera
Min mobiltelefons T9 ändrar ordet och till 624 av sig själv. Det är inget jag är speciellt nöjd med eftersom man skriver och ganska många ggr när man skickar sms. Däremot är jag ganska nöjd med att den nu har bytt så att första valet istället för Skolan numera är Skökan.
Dan innan terminens sista tenta
13 Okt 2009 1 kommentar
i Övrigt junk, Skolan, Tankar, Vänner
jaha. Dan innan terminens sista tenta och innan hela klassen åker åt olika håll för att göra sin praktik. Jag kommer sakna Kalmar tror jag faktiskt. Jag har det ändå ganska bra här nere om manbortser från en sak.
MOTVINDEN Det är ta mig fan motvind här var man än är påväg. När jag cyklar till skolan är det motvind och när jag cyklar därifrån så är det motvind. Fast det är väl inte så konstigt. vinden kanske hinner vända på nåågra timmar kanske ni tänker då. Jo kanske detmen kan nån då förklara varför vinden kommer ost-syd-ost ifrån när jag är på väg åt öster och sen så fort jag svänger runt ett hörn helt plötsligt kommer rakt norrifrån? Det är som att hela Kalmar är en vindtunnel utan riktning. Att cykla i motvind är fan inge kul även om det troligen ser sjukt kul ut om man inte ser att det blåser. Fan va man får kämpa. Lite snopet är det också när man knappt kommer framåt i en lätt sluttande nerförsbacke.
Det är i och för sig en sak som är trevlig med kalmar. Det finns knappt några backar. Iallafall inga som är värda namnet backe.
